Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag antar att de flesta av er, om ni varit i Thailand, under en kortare eller längre tid, har hört att om det inte passar så åk härifrån då.

Så fort man uttrycker en åsikt som på minsta lilla vis kan anses vara negativ mot Thailand eller thailändare, må så vara i bloggform, i något fora om Thailand eller i verkliga livet som på lokal eller annorstädes, då är det alltid någon som förr eller senare, oftast förr, säger de för mig så förhatliga orden; “Passar det inte så åk härifrån då”.

Oftast är det en nykomling som säger dessa förhatliga ord. Någon som inte varit i Thailand speciellt länge. Någon som fortfarande befinner sig i smekmånadsstadiet, som jag brukar kalla det.

Ni vet vad jag menar. Alla har vi nog gått igenom den fasen i vårt umgänge med Thailand. Den där första tiden då man ser allt negativt om Thailand som något sorts påhopp på ens egen person.

Den där första tiden när man lallar runt i ett rosa lyckoskimmer hela dagarna och bara njuter av att få vara i detta förlovade land som kallas Thailand. Där inget är fel och allt bara är lycka.

Oftast säger denna nybörjare dessa förhatliga ord till någon som varit här lite längre. I många fall till någon som varit bosatt här i några år.

För det är ju som så. I alla fall för de flesta, normala, utlänningar som bosatt sig här. Att med tiden så faller skygglapparna av och man börjar se omgivningen lite mer objektivt.

Då är det inte längre lika rosa. Då blir det mer som det familjära svenska grådasket. Fast lite varmare. Och med billigare restaurangmat.

Det blir en vardag precis som varsomhelst man kallar hemma.

Ju mer man bryr sig om sitt nya land desto oftare får man tillfälle att uttrycka sig negativt om det. För Thailand är inte något Nirvana. Inget himmelrike på jorden. Thailand har sina fel och brister, precis som alla andra länder på vår jord.

Då tycker jag att man visst kan få säga vad man tycker, även om det då och då är negativt.

Utan att bli beordrad att flytta härifrån av någon lallande smekmånadsfirare.

Men jag kan stå ut med det. De flesta kommer till insikt efter ett tag och byter sida. Börjar själva klaga lite smått. Först till höger och sedan till vänster. Och sen blir de själva utvisade av någon ny nybörjare.

Cirkeln sluts.

Idag pratade Prayuth igen. Han ni vet. Armechefen.

Först sa han att vi inte ska prata om nyårsbomber. Det går ju rykten om sådana nu när det börjar närma sig årsskifte.

Det är inte bra för turismen. Det verkar ju som de redan har lite problem men den för tillfället. På grund av översvämningarna antar jag.

Så, håll nu käften och skräm inte bort de som ännu inte avbokat sina biljetter, tycker Prayuth.

Det kan jag ju iofs hålla med honom om. Ryktesspridning är bara dumt och Thailand behöver alla turister de kan lura hit. Så vi pratar inte om bomber, OK?

Sen sa han;

People should not be calling on the authorities to amend Section 112 of the Criminal Procedure Code, the lese majeste law, he said.

Det är ju mycket prat om det nu. Internt i Thailand med protestgrupper hit och namninsamlingar dit.

Men även internationellt har det ju fått stor uppmärksamhet. Speciellt den senaste tiden med tre uppmärksammade fall.

Först Ah Kong, den gamle kinesgubben som sägs ha sms:at dumheter om drottningen fyra gånger om fast han själv säger att han inte ens vet vad ett sms är för nåt.

Att han dessutom hade lämnat in sin mobil för reparation i krokarna av de förbjudna sms:n, det var tydligen helt ovidkommande tyckte domstolen.

Pang! 20 år bakom lås och bom blev det där.

Sen har vi Da Torpedo, den arga rödskjortan som efter fyra år i häkte fick 15 år för tre tal hon höll efter kuppen 2006. Vad hon sa får vi inte veta för det får man inte säga för då hamnar man själv i finkan.

Sen har vi ju Joe Gordon, thaiamerikanen som fick 2,5 år för att han översatt delar av den förbjudna boken till thai och länkat till den i sin blogg.

Honom haffade de när han var på semester i sitt fosterland.

Hur bra är det för turismen? Om man lägger till att man nu inte kan kommentera eller klicka like på Facebook utan att tänka sig för, oavsett om man gör detta hemma eller i Thailand.

Ett felklick och man kanske får gratistransport från Suvarnaphum. Enkelbiljett till Bangkok Hilton. Och då pratar vi inte om Hilton som i Paris, utan om Hilton där man får skita i ett hål i golvet bredvid huvudkudden.

Hur bra är DET för turismen?

Säga vad man vill om den lagen. Eller, det får man ju förresten inte. Säg inget om paragraf 112. Då kan Prayuth bli purken.

Inte bara han förresten. Du kan få 3000 hatinlägg på din FB sida om du säger något negativt om 112. Fråga Amerikanska ambassaden om du inte tror mig.

Men det är ju inte det värsta med dettta. Så här avslutar Prayuth;

“Personally, I feel we should not talk about this and I don’t want it to go overboard. If people think Thai law is unjust or too harsh, they can go live abroad.

Vad fan?

Det är väl OK om en novis till utlänning tycker att en annan utlänning ska lämna landet för att de inte gillar något i Thailand, men när landets armechef tycker att thailändska medborgare som är kritiska ska flytta utomlands, då tycker i alla fall jag att det börjar kännas lite obehagligt.

Var ska de ta vägen då tycker han? Om de inte lämnar frivilligt, blir det tvångsutvisning?

Det kan de ju redan… Tänk Rohingya.

Och -- Vad blir nästa steg?

Det vågar jag inte ens tänka tyst om.

Source: Accept it or leave

Posted from a Galaxy Tab not too far away